”Antagandehandling, Kommunfullmäktige 31 oktober 2018, § 182″ 

Alingsås kommun ska fortsätta utvecklas på ett hållbart sätt. Hållbar utveckling är en utveckling av kommunen som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Fysisk planering och därigenom kommunens översiktsplan är ett kraftfullt instrument för arbetet med hållbar utveckling genom att hantera och reglera mark- och vattenanvändningen i kommunen. På så sätt skapas utgångspunkter för en hållbar utveckling genom de tre aspekterna av social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet.

Ekologisk hållbarhet inrymmer allt som har med jordens ekosystem att göra så som vatten, luft och land. Det innebär att produktion av varor och tjänster inte får kompromissa med ekosystemens bärförmåga, dvs naturen måste hinna återskapa uttagna resurser.

Social hållbarhet handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov såsom välbefinnande, rättvisa, makt, rättigheter och individens behov upp¬fylls. Vissa faktorer inom social hållbarhet är kvalitativa och således svåra att mäta medan andra faktorer, som arbetslöshet, utbildningsnivå, inkomst och ohälsotal lättare kan kvantifieras. Faktorerna är intressanta att titta på i absoluta tal och på individnivå men måste också utredas ur ett mer övergripande, geografiskt perspektiv. Genom att motverka segregation kan vi också främja en social hållbarhet.

Ekonomisk hållbarhet innebär att ekonomisk tillväxt inte sker till priset av ett segregerat och ojämlikt samhälle och en förstörd miljö. Samhället bör istället anpassas efter vad miljön och människors hälsa tål och där vi långsiktigt investerar i dessa resurser. Stadsutvecklingen med dess olika projekt och insatser måste ha en god ekonomi, dvs. god hushållning för att de ska kunna bidra till det goda livet. För att nå en social hållbarhet krävs en ekonomi i balans.

I arbetet för en hållbar utveckling är befolkningstillväxt ett viktigt, men inte oproblematiskt, verktyg. Det grundläggande resonemanget är att bostadsbyggnation medför en befolkningsökning och, förutsatt att de nyinflyttande är i arbetsför ålder, ett ökat skatteunderlag för kommunen. Ökade skatteintäkter ger i sin tur kommunen möjlighet att förbättra nivån på välfärden för kommuninvånarna.

Befolkningstillväxt medför också ett större utbud av arbetstillfällen, branscher och kompetenser samt ett attraktivt utbud av upplevelser, kultur, varor och tjänster. Denna mångfald minskar regionens sårbarhet och innebär bättre förutsättningar för kompetensförsörjning. Den demografiska utvecklingen är således en betydelsefull kraft för den ekonomiska utvecklingen.

På nationell nivå ser man ett ökat bostadsbyggande i storstadsregionerna som nödvändigt för att respektive region ska kunna vara fortsatt attraktiv och därigenom bidra till hela Sveriges tillväxt och konkurrenskraft.

Denna utveckling är emellertid inte konfliktfri. Befolkningsökningen förutsätter ett ökat resande inom regionen och en kraftig nybyggnation av bostäder och infrastruktur. För en lång rad faktorer, så som utsläpp av växthusgaser, förlust av biologisk mångfald och negativ påverkan på marina ekosystem, ser man också att den ekonomiska tillväxten går hand i hand med ökad miljöbelastning. Samtidigt får hämmad tillväxt allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser.

I syfte att möta denna, till synes omöjliga, ekvation kan kommunen bland annat jobba med att skydda naturen och naturkapitalet genom att i planering främja biologisk mångfald och bibehålla livskraft i ekosystemen. Vi kan också, i vårt näringslivsarbete, försöka främja cirkulär ekonomi, dvs. ökat återbruk och reparation av varor samt konsumtion av tjänster och uthyrning av varor. Alingsås är idag en handelsstad med lång tradition som har en viktig funktion i att skapa levande stadsmiljöer och mötesplatser för invånare och besökare. Det finns en stor potential i att utveckla handeln på ett hållbart sätt genom exempelvis ett utökat utbud av lokalproducerade råvaror och produkter. Att etablera handel som alingsåsarna och besökare enkelt kan ta sig till utan att använda bilen är också ett led i en hållbar utveckling av handeln. Ett fortsatt omställningsarbete måste ske i nära samarbete mellan kommunen och det lokala näringslivet.

Kommunen bör också arbeta för att främja gräsrotsrörelser som jobbar för en omställning av samhället. Vidare ska kommunen genom upphandling främja ekologiska och rättvisemärkta alternativ.

Nybyggnation bör så långt det är möjligt vara energieffektiv samt primärt tillkomma i kollektivtrafiknära lägen för att skapa förutsättningar för ett hållbart resande. För att säkra en långsiktigt hållbar matförsörjning bör man undvika att ta åkermark i anspråk för nya bostäder och annan exploatering.

Huruvida ”tillväxt” är förenlig med ”hållbar utveckling” är inte självklart utan beror på hur tillväxten sker. Att försöka se hållbar utveckling på ett nytt sätt (se illustrationen) genererar naturligtvis ingen hållbar utveckling i sig utan ska snarare ses som en grund för hur vi resonerar kring stadens och kommunens utveckling. Synsättet kan också fungera som en hjälp i att strukturera och konsekvensbedöma de beslut och insatser som görs. Hållbar utveckling bör inte heller ses som ett statiskt slutmål utan som en process som ständigt behöver bearbetas och definieras så att aktörer som driver stadens utveckling ökar sin medvetenhet kring dessa frågor och strävar i samma riktning. Begreppet hållbar utveckling behöver också omdefinieras i takt med att förutsättningarna för stadsutvecklingen förändras.

Konsekvenserna av den utveckling vi styr mot idag är omöjliga att förutsäga och det finns ytterst få ställningstaganden inom fysisk planering som inte får både positiva och negativa konsekvenser.

Ansvaret blir då att i alla lägen sträva efter en utveckling som kommunen bedömer vara såväl socialt som ekologiskt och ekonomiskt hållbar. Och i lägen där detta inte bedöms vara möjligt istället förklara på vilka grunder vi väljer att prioritera en hållbarhetsdimension på bekostnad av en annan.

Globala mål – Agenda 2030

FN:s medlemsländer har tillsammans antagit Agenda 2030, en överenskommelse med 17 globala mål om hållbar utveckling. Världens ledare har därigenom förbundit sig att tillsammans avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen och lösa klimatkrisen. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling i form av ekologisk-, ekonomisk- och social hållbarhet.

Stor bild

De 17 globala målen är följande:

1. Ingen fattigdom
2. Ingen hunger
3. God hälsa och välbefinnande
4. God utbildning för alla
5. Jämställdhet
6. Rent vatten och sanitet för alla
7. Hållbar energi för alla
8. Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt
9. Hållbar industri, innovationer och infrastruktur
10. Minskad ojämlikhet
11. Hållbara städer och samhällen
12. Hållbar konsumtion och produktion
13. Bekämpa klimatförändringarna
14. Hav och marina resurser
15. Ekosystem och biologisk mångfald
16. Fredliga och inkluderande samhällen
17. Genomförande och globalt partnerskap

Av de 17 globala målen kan särskilt mål 11, Hållbara städer och samhällen kopplas fysisk planering och därmed kommunens översiktliga planering då målet handlar om att städer ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.

Målet är indelat i olika delmål som bl a handlar om följande:

•  att bygga ut kollektivtrafik med särskild uppmärksamhet på behov hos människor i utsatta situationer, kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning samt äldre personer.
• Till år 2030 ska det verkas för en deltagandebaserad, integrerad och hållbar fysisk planering.
• Kultur- och naturarvet ska skyddas.
• Städernas negativa miljöpåverkan per person ska minska, bl a genom att ägna särskild uppmärksamhet åt luftkvalitet samt hantering av avfall.
• Tillgång till säkra, inkluderande och tillgängliga grönområden och offentliga platser, i synnerhet för kvinnor och barn, äldre personer och personer med funktionsnedsättning.
• Främja positiva ekonomiska, sociala och miljömässiga kopplingar mellan stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden genom att stärka den nationella och regionala utvecklingsplaneringen.
• Ett ökat antal städer och samhällen ska till år 2020 anta och genomföra integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och motståndskraft mot katastrofer.

Andra relevanta mål

Även mål 3, 5, 6, 7, 9, 13, 15 är sammankopplade med fysisk planering.

Delmål 3. Hälsa och välbefinnande. Målet kan genom fysisk planering ta sig uttryck i säkra, inkluderande och tillgängliga grönområden och offentliga platser samt att bygga ut kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik för att möjliggöra och uppmuntra till fysisk aktivitet.

Delmål 5. Jämställdhet. Att tillförsäkra kvinnor fullt och faktiskt deltagande och lika möjligheter till det offentliga livet. En fysisk struktur som inte bygger på att befolkningen behöver ha tillgång till bil utan att alla kan på lika villkor nå service så som förskolor, skolor och vård även med kollektivtrafik eller gång- cykelavstånd, kan främja detta.

Delmål 6. Rent vatten och sanitet. Föroreningar ska minska och utsläpp av farliga kemikalier och material ska minimeras. Vattenrelaterade ekosystem så som exempelvis berg, skogar, våtmarker och sjöar ska återställas och skyddas.

Delmål 7. Hållbar energi för alla. En del i kampen mot klimatförändringar handlar om omställningen till förnybar energi, rena bränslen och ökad energieffektivitet, vilket i sin tur bl a påverkar vår livsmedelförsörjning och rent vatten. Inom fysisk planering kan detta handla om att främja exempelvis vindkraftsutbyggnad, solceller och energieffektivt byggande.

Delmål 9. Hållbar industri, innovationer och infrastruktur. Målet handlar bland annat om att bygga ut hållbar och motståndskraftig infrastruktur för att stödja ekonomisk utveckling och människors välbefinnande, med fokus på ekonomisk överkomlig och rättvis tillgång för alla.

Delmål 13. Bekämpa klimatförändringen verkar för att stärka motståndskraften mot och förmågan till anpassning till klimatrelaterade faror och naturkatastrofer.

Delmål 15. Ekosystem och biologisk mångfald handlar bl a om att integrera ekosystemens och den biologiska mångfaldens värden i nationella och lokala planerings- och utvecklingsprocesser.

Mänskliga rättigheter

Kommunen har ett ansvar för efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Kommunerna arbetar dagligen med områden som är starkt rättighetsanknutna och är därför viktiga aktörer i arbetet.

Särskilda gruppers rättigheter

En grundläggande princip avseende de mänskliga rättigheterna är att de i huvudsak är kopplade till enskilda individer: alla har samma rättigheter oavsett tid och rum. I takt med att människorättsområdet vuxit fram, har det dock blivit tydligt att olika grupper kan vara särskilt utsatta inom ett eller flera områden och därför behöver ha speciellt skydd av sina rättigheter. Bland dessa grupper märks till exempel barn, kvinnor, personer med olika funktionsnedsättningar, ursprungsfolk och nationella minoriteter. På kommunal nivå är det av stor vikt att beakta dessa gruppers rättigheter, då de frågor som är aktuella för grupperna i stor utsträckning svarar mot kommunernas ansvarsområden: vård, omsorg och skola.

Funktionsnedsättningar

Målet är en samhällsgemenskap med mångfald som grund, och att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning.

Barns rättigheter

Målet är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Målet grundar sig bland annat på de åtaganden som Sverige gjort genom att ratificera barnkonventionen och syftar till att främja och skydda barnets rättigheter och intressen i samhället.

---

Mål, vision och strategi

Vision 2019

Kommunala mål

Strategier

Hållbar utveckling

Alingsås i regionen

Övriga kommunala styrdokument

Relaterad information

Alingsås kommun, Policy för funktionshinder (2011)

Västra Götalandsregionen, Tillgängliga och användbara miljöer - Riktlinjer och standarder för fysisk tillgänglighet (2015, version 3)